tisdag 28 februari 2012

Uppkopplad...




Puh!! Ja nu är jag åter i etern! Skönt när allt funkar som det ska igen......också med tanke på min garnbutik emlina.se Man blir efter med en massa saker, all post, uppdateringar m.m. Har, som sagt, kunnat låna min svägerskas dator ibland för nödvändiga saker i samband med min butik, men ändå. Man kommer efter ändå; jag kan ju inte alldeles springa ner dörren hos henne :) 

Det positiva med ett uppehåll från nätet är att man får lite mera tid till annat. Man kan inte komma ifrån att det tar lite av ens tid att vara inne på nätet, men emlina-butiken är ju mitt jobb, så det får ta den tid det behövs, när allt funkar alltså.

Tänkte visa vad jag stickade härom veckan. Dessa små nätta och lätta handledsvärmare / muddar / pulsvärmare (kärt barn har många namn, hi,hi) är stickade i samma ljuvliga mohirgarn som den lilla axelvärmaren i spetsstickning, ni vet, se inlägget från den 22/1. De väger nästan ingenting och är otroligt mjuka och sköna på. Har tänkt att ha dem lite "till fin" under en kavajärm eller liknande eller tillsammans med axelvärmaren.



Nu har vi snödroppeknoppar och vintergäck i trädgården!! "Ja, det är våren, ja det är våren som har kommit igen".....


Jag kommer att kommentera lite hos er, så snart jag "kommit ifatt mig" på nätet. Ha det...

/Lilli


fredag 24 februari 2012

Strul!!

Har datastrul sedan en del dagar och kan inte blogga eller kommentera. Sitter hos min svägerska och skriver nu. Ville bara säga detta så att ni vet. Fy, vad det är trist när det tekniska inte funkar.......Man blir väldigt frustrerad! Hur klarade man sig innan man hade mobil och dator....???

Nu är isen helt borta! Det gick snabbt denna gång, tog ca 2-3 dagar. Underbart härligt!!

Återkommer med ett längre inlägg och kommenterer så snart datorfelet är åtgärdat. Vet inte riktigt hur lång tid det kan ta, men, men.

/Lilli.

söndag 12 februari 2012

Bred mohairsjal



Varmt tack snälla bloggvänner som gav så goa och vänliga kommentarer till mitt förra inlägg om min kära lilla mosters bortgång! Jag blev varm om hjärtat, ska jag säga :) Ibland behövs det inte sägas mycket alls, för att det ska värma.

Det är, som sagt, så många praktiska detaljer att ta tag i och ordna med, när någon nära går bort. Men mycket är nu gjort av det och vi är flera som hjälps åt. Då går det ju lättare. Sorgen och saknaden tar längre tid att ta hand om, men det blir bättre och bättre med det, ju längre tiden går. Så var det när pappa gick bort för en del år sedan. Så brukar det väl vara för de allra flesta av oss.




För många veckor sedan var jag klar med min "håliga" breda sjal (eller halsduk) i cerisa mohairgarnet. Alla  trådarna blev fästa på ett litet kick! I jämförelse med rosa axelvärmarens alla "tusen" trådar, så var detta ingenting. Den är också blockad och fotograferad, med dottern som modell :)




Nu kör inte "våran" färja längre, utan hydrokoptern kör på isen, som förra året. Isen ligger så långt ögat når och rännan som färjan körde i har packat ihop sig. Hydrokoptern, ett mellanting mellan båt och helikopter, nästan som en svävare, väsnas så fruktansvärt mycket att man måste ha öronproppar plus hörselskydd på. Ändå dånar och bullrar det. Och det skumpar en hel del att åka i den; det finns inga fjädringar. Så det är allt annat än bekvämt!!


Men nu är det snart mitten av februari, så isen blir i alla fall inte så långvarig som förra året. Snaaart kommer våren :)


Ha nu en bra vecka! / Lilli







söndag 5 februari 2012

Sorg och befrielse....







Det har hänt så mycket den senaste tiden, så jag har inte haft möjlighet att skriva här. Men känner att jag vill skriva nu. Kanske behöver jag det.....

Min kära moster som stod mig mycket, mycket nära och var som en extra mamma för mig somnade in i döden i veckan som gick. Det var förfärligt att se henne lida, så det var en befrielse för henne och oss anhöriga att hon somnade in. Men det GÖR ONT ändå, när någon av våra kära går bort!

Sedan kommer alla praktiska saker som måste ordnas. Tänk att det är så mycket runt i kring ett liv, oss människor, som man inte märker något av när allt "rullar på" i vardagen, i det vanliga livet, som man måste ta itu med när livet är slut för någon. Allt som måste avslutas, delas, rensas, röjas, tas till vara........

Jag har inte haft ro att sticka det senaste, men det börjar återkomma.

När jag kom hem från Göteborg hade isen lagt sig här! Än så länge "stånkar" sig den lilla färjan fram, men undrar hur det blir.....Isen är stel och grå (inte vit än, som man skulle kunna tro), det hela känns vemodigt; som "det stora vemodet som rullar in". Trots att dagarna är längre nu, (mer än 1 timme på em och 50-60 min på morgonen) så känns det GRÅTT ute och i hjärta och sinne. Ja, ni vet ju orsaken nu. Nåväl, det blir bättre med tiden, det vet jag av erfarenhet.


                
             Snart ser det ut så här i skogen när våren är här



Tack alla ni som gav så rara och gulliga kommentarer om min rosa lilla axelvärmare. Även de värmer, må ni tro!  :)


Ha en bra kommande vecka, alla!

/Lilli