Det har hänt så mycket den senaste tiden, så jag har inte haft möjlighet att skriva här. Men känner att jag vill skriva nu. Kanske behöver jag det.....
Min kära moster som stod mig mycket, mycket nära och var som en extra mamma för mig somnade in i döden i veckan som gick. Det var förfärligt att se henne lida, så det var en befrielse för henne och oss anhöriga att hon somnade in. Men det GÖR ONT ändå, när någon av våra kära går bort!
Sedan kommer alla praktiska saker som måste ordnas. Tänk att det är så mycket runt i kring ett liv, oss människor, som man inte märker något av när allt "rullar på" i vardagen, i det vanliga livet, som man måste ta itu med när livet är slut för någon. Allt som måste avslutas, delas, rensas, röjas, tas till vara........
Jag har inte haft ro att sticka det senaste, men det börjar återkomma.
När jag kom hem från Göteborg hade isen lagt sig här! Än så länge "stånkar" sig den lilla färjan fram, men undrar hur det blir.....Isen är stel och grå (inte vit än, som man skulle kunna tro), det hela känns vemodigt; som "det stora vemodet som rullar in". Trots att dagarna är längre nu, (mer än 1 timme på em och 50-60 min på morgonen) så känns det GRÅTT ute och i hjärta och sinne. Ja, ni vet ju orsaken nu. Nåväl, det blir bättre med tiden, det vet jag av erfarenhet.
Snart ser det ut så här i skogen när våren är här
Tack alla ni som gav så rara och gulliga kommentarer om min rosa lilla axelvärmare. Även de värmer, må ni tro! :)
Ha en bra kommande vecka, alla!
/Lilli